1. Berättelsen utspelar sig till största delen i Umeå, men också lite i Stockholm (dit Gustav flyr efter att ha sett Jack och Eva tillsammans). När jag läste boken tänkte jag nästan inte alls på miljöerna. Visst skapar man en bild i huvudet av hur platserna ser ut, men i den här boken är det inte tack vare beskrivningarna, då författaren inte direkt har lagt ner någon större möda på målande miljöbeskrivningar (eller karaktärsbeskrivningar för den delen). Tvärtom kan jag inte komma ihåg en enda beskrivning av berättelsens miljöer. Så nej, bokens miljö var inget spännande.
2. Jag tror inte författaren ville framföra något speciellt budskap med boken. Det skulle i så fall möjligtvis vara att allting löser sig om man bara försöker, men det känns lite långsökt, så jag tror helt enkelt hon ville skildra ett svenskt tonårsliv.
3. Mycket i boken är ju vardagshändelser, saker man gör varje dag. Men de ovanligare, mer svårförglömliga händelserna i boken har jag nog aldrig varit med om. Min mamma har inte dött i cancer, jag har aldrig varit kär i min lärare, och jag har aldrig rymt hemifrån.
4. Jag tycker inte "En liten chock" är en passande titel, chocken uteblev liksom. Att han stack till Stockholm bara sådär var väl en liten chock, men titeln gör nästan att man förväntar sig något världsomvälvande. I och för sig står det ju "En liten chock", men det hade omvänd effekt för mig här, så jag förväntade mig en enorm vändpunkt eller ett revolutionerande avslöjande. Omslaget tycker jag inte heller känns helt rätt till boken. Det inger en för romantisk känsla.
5. Alltså, den här boken var inte tillräckligt intressant för att få mig att tänka på sådant. Men att döma av sista kapitlet så lever alla lyckliga i alla sina dagar (nej, kanske inte). Mitt sista kapitel skulle i varje fall sluta på ett betydligt mer chockartat sätt, för att rättfärdiga titeln. Om inte skulle jag åtminstone ändra titeln. Och om jag skrev sista kapitlet skulle det också vara fullt av beskrivningar, för att kontrastera mot resten av boken och visa hur författaren failade på det området.
2. Jag tror inte författaren ville framföra något speciellt budskap med boken. Det skulle i så fall möjligtvis vara att allting löser sig om man bara försöker, men det känns lite långsökt, så jag tror helt enkelt hon ville skildra ett svenskt tonårsliv.
3. Mycket i boken är ju vardagshändelser, saker man gör varje dag. Men de ovanligare, mer svårförglömliga händelserna i boken har jag nog aldrig varit med om. Min mamma har inte dött i cancer, jag har aldrig varit kär i min lärare, och jag har aldrig rymt hemifrån.
4. Jag tycker inte "En liten chock" är en passande titel, chocken uteblev liksom. Att han stack till Stockholm bara sådär var väl en liten chock, men titeln gör nästan att man förväntar sig något världsomvälvande. I och för sig står det ju "En liten chock", men det hade omvänd effekt för mig här, så jag förväntade mig en enorm vändpunkt eller ett revolutionerande avslöjande. Omslaget tycker jag inte heller känns helt rätt till boken. Det inger en för romantisk känsla.
5. Alltså, den här boken var inte tillräckligt intressant för att få mig att tänka på sådant. Men att döma av sista kapitlet så lever alla lyckliga i alla sina dagar (nej, kanske inte). Mitt sista kapitel skulle i varje fall sluta på ett betydligt mer chockartat sätt, för att rättfärdiga titeln. Om inte skulle jag åtminstone ändra titeln. Och om jag skrev sista kapitlet skulle det också vara fullt av beskrivningar, för att kontrastera mot resten av boken och visa hur författaren failade på det området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar