En liten chock 2

Då har vi haft första boksamtalet! Alla kom tyvärr inte. Vi kom in på mycket olika saker; alltifrån jämförelser med amerikanska tv-serier(bokens vardagsskildring), jämförelser med Twilightböckerna, författarens "boktips" i berättelsen, blyghet etc.
Ett intryck för mig som samtalsledare är den insikten att det känns som om åldern på oss i gruppen inte har någon som helst betydelse när vi samtalade om denna bok. Det skiljer över 25 år åldersmässigt mellan mig och eleverna men här har inte livserfarenheten/åldern någon bärande betydelse när vi diskuterar boken. Vi kunde alla delge något vi hade tänkt på. Flera uttryckte att denna bok inte kvarstår i minnet och man känner inte heller spontant något behov av att berätta om den, just på grund av de i bland banala vardagsskildringarna. Vi pratade om författaren hade kunnat "skruva till det" lite mer i bland.
Jag pratade om omväntade kast, om det plötsligt skulle utveckla sig till en skräckhistoria...
På slutet pratade vi om hur mycket författaren bör eller ska förklara uttryck som inte är självklara, när något ord dyker upp i en dialog som t.ex. ordet IKSU(idrottsklubb för studenter i Umeå) så faller det sig inte naturligt att författaren förklarar det men vi pratade om författaren då bär lägga in en fotnot om man nu vill ha en förklaring. Några tyckte dock att detta inte var så viktigt, förklaringen om än inte ordagrann kommer in i sammanhanget. Slutsatsen kan alltså vara den att man som författare inte ska curla språket för mycket, det blir bara löjligt. Uttrycket "curla språket" diskuterar man ibland i samband med litteratur för ungre elever men det kan även tas upp får vår mågrupp; gymnasielever. Hur svåra ord eller uttryck ska författaren befatta sig med? Från läsning till handling; jag kollade upp böcker som Murakami har skrivit, efter att ha läst En liten chock blev jag nyfiken på denna författare. Kul när det ges boktips i en bok!